Sjukt länge sen jag hörde nått intressant eller nårra nya tankar. Kanske måste dra, vatt orolig i själen senaste dygnet, bara vatt tibaka på jobbet en natt efter 4 veckors ledighet, kan va det men vetifan asså? Vilka e alternativen då?:
- Dra till Sao Tome e Principe å jobba som Engelsklärare
- Ta nårra scientologikurser å hoppa på Freewind som personlig tränare.
- Bankrån/smuggla knark för att sen lämna landet forever. (Här måste det generera pengar så det räcker minst 25 år)
- Fortsätta som om inget har hänt, its just a fase.
"Det e ju inte direkt så att du utsöndrar trygghet" e väl en mening jag fått höra i olika varianter av x-flickvänner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
det e bara en fas men en fas kan ju ocksa vara anledningen till att bryta upp
Va precis duktig på jobbet så det känns som de e de som får bära mej närmsta dygnet. Denna sommarn får avgöra.
bekräftelse funkar alltid, vad det än ma va.
vad menar du med sommaren?..vart ska du?
Ingenstans men denna sommarn kommer bli sanslöst bra å sen tror jag att kommer ta ett steg i nån riktning, hoppas bara de inte blir in i en sekt, isåfall får du å Brandkåren bryta er in å avprogrammera mej
nänä hall dig borta fran sekter...en sökare jag känner har blitt muslim. han verkar ju lycklig. äh, vi ses väl antagligen i sommar tillsammans med bambi förhoppningsvis. far du se lite nytt iaf. min sommar e ocksa lite avgörande...
Rastlöshet är vår tids kolera. I ett förlängt led. Man blir rastlös för att man tror att man måste göra så mycket saker hela tiden. Man kan aldrig vara nöjd med det man har (det är inte jag heller) och då blir man stressad till att vara så jävla effektiv och efter många om och men faller man ner och dör. Eller. Fan. Kolera? Det leder ju snarare till att man blir sinnessvag och dör av det. Nåja, i vilket fall så dör man av det.
Har fasen gått över, eller är du på ett plan påväg till sao tome ya? =D
Mally: Har fått reda på att det går att dö av ambivalens.
Ellinor: Sao Tome får vila men en dag ska jag dit ju, ett av få ställen som jag känner för sådär lite mera
Frau Schuster: Jag känner ju att ja passar i en sekt
Skicka en kommentar