- När jag hängde i Sydamerika så va bland de 1st:a man fick lära sig att typ bussarna kör när dem e fulla å inte innan så de va bara att sitta lugnt asså. På Cape verde -öarna hade dem dragit denna grejen ytterligare ett steg å i Praia som e huvustaden, typ 100 000 pers å inga eller nästan inga hus mer än 2 våningar va att åka buss en ständig kamp. All bussstrafik sköttes av typ privata minibussar som åkte var dem ville å när dem ville å aldri utan att dem va fulla, fine tänkte jag , asså de va jag ju van vid från Sydamerika. Första dagen på min praktik å jag skulle ta bussen upp i bergen till tält-campen för kriminella å missbrukare som drevs av en Nigeriansk/Angolansk sekt, de va de som fanns på Cape verde för rehab när det gällde sånt.
- Så jag hänger på marknaden å frågar efter var bussen ti mitt ställe går. Dem skrattar åt mej å säger att den kommer väl rullandes var som helst i byn, det finnas asså inga fasta bussplatser. Har tur å den kommer förbi (dem skriker bara ut genom fönstret var dem ska, thats it) å jag hoppar in, den va halvfull så jag kände ju att de va ett bra läge att hoppa in eftersom ingen ville hoppa in å sitta i 40 graders värme å vänta på att den ska fyllas.
Vi kör sen runt i byn å bussen fylls på å sen när vi kört 2-3 km mot den byn där jag ska tänkte jag fan de va ju rätt smiditt trots allt men oj vad fel jag hade. Där hoppar då 4 pers av som bara va i maskopi med busschauffören å vi vänder ner mot Praia igen för att försöka fylla upp bussen igen.
- Kommer 2 hr försenad till min första dag på praktiken men självklart va dem glada att jag var där överhuvudtaget, min fisk till lunchen va sparad å den Angolanske gubben som jobbade 24 hr om dygnet drog ut en låda på sin kateder inne i tältet åsså blev jag serverad fisk, kyl ? eller hur, not! Sen lärde jag mej den dagliga matchen mot busskillarna, dem visste var jag skulle å bönade å bad att jag skulle hoppa in när jag satt på en mur varje morron men jag sa bara att nej jag ska inte dit idag åsså skrattade vi åsså gällde de bara att ha tur å hoppa in när dem snurrat förbi tillräcklitt många ggr, a daily combat men de va samma för alla så ingen blev nånsin sur över att man va försenad.
- I Sverige däremot, eller rättare sagt i Malmö, varför e folk sena till sina jobb, möten mm. Smarta människor med smarta jobb som inte klarar att planera sina liv, va e de egentligen? Jag blir inte irriterad över att dem e sena, jag vill inte att dem ska stressa ( Jag undviker all stress själv). Det som gör mej förbannad e att folk e så jävla kassa på att planera, säg för fan en tid när ni tänker va på plats å säg inte en tid när ni önskar va där, Hur svårt ska de va?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
haha haller helt med! jag menar, pa sommaren far man fan räkna med att det blir översvämningar mellan malmö och lund sa om man bor i ena stan o arbetar i den andra far man se till att alltid vara ute en timme i förväg. samma sak pa vintern men da alla oförklarliga snöfall som sj överraskas av varje ar. o sa kan vi ju inte glömma orkansäsongen heller.
Men, du maste skilja pa objekt o subjekt o vara konsekvent med dina dem o dom o de...pallar inte läsa annars.
I totaly agree. Det gör mig vansinnig. Speciellt när man själv får täcka upp för sin arbetskamrat när chefen kommer och frågar efter denne. Sådär, 5 dagar i veckan...
Hamburgskan: Dem dom och de är egentligen samma ord fast dom är talform för dem. Och vissa dialekter har visst dom som talform för de... Förvirrande. Jag kan dock tycka att det är mer irriterande när man inte skiljer på de och det. "Ja de e de". Menar man då "Ja det är det" eller "Ja det är de" eller "Ja de är det"?
Confusion killed the cat not curiosity
mallory: ja, jag vet..men alltsa man kan inte ibland skriva dem o ibland dom iomed att de är samma sak..därför bör man alltid skriva dom..dvs när man menar de i ackusativform.
hela grejen med dom o dem o felaktigt anv. av han (i jag sag han) har väl med tat göra att svenskan hade ackusativ o dativformer men att sne dativ tog över allt..?? eller nat sant kanske.
Ambivalens: the, how did the cat got so fat?
L�ste n�nstans att i Tyskan kommer verben p� slutet oftare �n i andra spr�k s� d�rf�r avbryter folk varandra mindre ofta d�r f�r att man inte vet vad som ska komma?
haha på slutet kommer verben..mkt spännande man väntar hela tiden på en upplösning och meningarna kan vara superlånga. Det är därför alla subjekt (nomen) skrivs med stor bokstav då det gör det lättare att läsa en komplicerad text med långa meningar. Men verben på slutet hmm en mening kan se ut såhär:
"Ni måste förstå, att vi idag på morgonen vår frukost, inte, utan att slösa ägg, kastade kunde"
o det där är en standardmening.
Mon dieu! Tacka vet jag franska! Hahaha
Skicka en kommentar