- Min senaste seriösa relation varade från vintern 02 strax innan ja snowboardade sönder min ena njure ti våren 06 då ja me dödsångest hoppade av /blev avslängd både från den inrökta bussen som skulle ta mej ti Polen å även från förhållandet.
- Konstitt att de förhållandet ändå höll så pass länge eftersom vi hade en del punkter där vi skiljdes åt välditt mycke:
* Ja lyssnar på bra musik - Hon lyssnade på Milencolin å Greenday
* Ja sover aldri - Hon gick ti sängs 22.00
* Ja visar empati - Hon va Moderat
* Ja bor i en igloo - Su casa va mi sauna
- Tåg-Lovisa som ja bondade me en kvart på tåget innan ja skulle av å byta tåg på Sthlms central för en månad sen när ja skulle ti Norrland å åka skidor hörde av sig å vill ses nästa vecka. Kan bli trevlitt men ärlitt talat så minns ja inte så mycke men hur som helst så förvillade hon mej ti den graden att ja glömde min lånebok där på tåget elr så va de fyllekärringen som ja hade i sätet brevi som skapade kaos å förvirring. Borde munnits/mints de va? Minnas , mindes, mints(Realize it, recognize it , dont critize it, just legalize it). Blir trolittvis nån sorts bekantskapsrelation (Not that theres anything wrong with that asså).
- Worst case scenario när Tåg-Lovisa dyker upp: Hundhår på tröjan, gäspandes kl 19.00, skakandes av kylan med Coldplay i lurarna å 10 minuter sen för att hon va tvungen att döda hemlöse Özkan 2ggr. Först för att hon tyckte att han slarvat me Sfi-klasserna å sen för att han inte hade växel å ge tibaka på hennes 5-krona.
- Ja tror att de kan va hyfsat viktitt att ha samma rytm för att förhållandet ska hålla lia länge som en kaka i en vending machine dvs forever.
torsdag 26 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
44 kommentarer:
Böjningar av minnas
Infinitiv minnas
Presens minns
Preteritum mindes
Supinum mints
Imperativ minns
Particip
Presens minnande, minnandes
Perfekt –
Jag blir nästan rädd för dig ibland... njurproblem? Kufen (han som du är så lik) genomgick en njurtransplantation för några år sen eftersom han har en medfödd njursjukdom... haha- ni fortsätter era likheter, fast på olika sätt ;-)
Ge upp min dator? Det går ju inte... det är ju sista livlinan i mitt liv...sen släcks allt...
Sanna: Då va min böjning rätt ok fast ja ska börja säga munnits tils de hamnar i SAOL, tycker de känns bättre. Min njure sprack i 3 delar visst. Utan din dator så måste du ut i verkliheten ju. Fast de säger ja kanske ti min mobilbloggnota hits the roof. Lägg ner internetdatandet iallafall, de tar för mycke av din själ för vad du får tibaka. Ja gav de 10 minuter då för 3 år sen, aldri mer.
Känns som om min valvaka har börjat redan men hela kungaförlovningen e ju som sagt var för att kungen som e Moderat vill å hoppas att de ska gynna regeringen. Detta å att ja tror att antingen Kungen elr Silvia e döende å dem tycker de dags att lämna över. Ja tycker vi skulle införa mycke flera folkomröstningar om vafan som helst, bara messa in sin röst.
Ger jag upp internetdejtandet kommer jag inte träffa några män alls mer... det är i stort sett enda sättet jag träffar män på... eller genom jobbet men dom männen vill jag ändå inte ha... så då blir jag ju definitivt ensam... ska faktiskt på dejt imorgon- med en internetkille och vi ska äta semlor :-)
Sanna: Oavsett om du e ful elr snygg så tror ja verkliheten e bättre, nu har du säkert slösat massor av energi redan på honom som du ska träffa imorron åsså innan du ens har kommit ner ti mandelmassan så har du insett att han knappt duger att ha sex me.
haha... säkert... men han är trevlig att snacka med, så jag hoppas att det blir en trevlig fika om inte annat. Jag har inget att förlora på att träffa honom. Ju fortare desto bättre- så slipper jag slösa mer tid med att sitta och chatta med honom då ;-)
Sanna: Ja de e ju sant.Hoppas inte ännu en militär som sitter å minns nått krig? max 5 internetdater ti sen måste du ut bland folk, de e en order från Dr amore.
eehhh... skulle dr amore vara du det?? haha...
Ut bland folk? Vart då? Vart ska jag ragga män nånstans? På gymmet? Det är ju det enda stället jag är på när jag inte är hemma eller jobbar... suck... där lär jag inte hitta mr right- bara en massa lönnfeta gubbar tyvärr...
hehehe.
två av mina äldre vänner har träffat sina respektive genom dejtingsajter. den ena gifte sig i somras och den andra fick barn i somras.
sanna: varför dras man till dejtingsajter? jag kanske är för ung för att förstå det. är det så svårt att hitta någon på vanligt sätt? vad jag har förstått är det en enorm köttmarknad på dom sidorna, nästan värre än krogen i många fall. "hej, här är jag. duger jag? ja/nej? någon som vill ha mig? är jag snygg/intressant nog?" det känns så sorgligt på något sätt som jag inte kan förklara.
Sanna: Nä ja e inte rätt att ge råd, kanske e internet helt fantastiskt tills reality hits you iallafall. Kanske när ja e 65 så börjar ja åsså Intenetdata när övria världen lagt av me dator å gått över ti nått annat. Ja tror att va 7 steg efter i handling innebär 7 steg före i tanken.
och ska man verkligen ragga? jag tycker att kärlek e nåt som dyker upp när man ABSOLUT minst anar det. det har det alltid gjort för mig. i de mest otippade situationerna. det finns en sådan underbar lekfull ovisshet i det som tilltalar mig.
Ordanom: Ja tycker åsså att raggningen e mycke fulare å mera rakt på åsså blir de lite sorglitt att nårra rader ska representera mej som person tisammans me en fatti bild. De e ju omöjlitt att se folks gång å leende vikket e 2 av dem absolut viktiaste ingridenserna för attraktion.
Ordanom; Ja det kan vara väldigt snårigt... dom som träffas och blir ihop på dejtingsidorna är nog såna som lika gärna skulle kunna träffats ute- eller såna som inte hänger på dejtingsidorna så länge... känns som folk gärna fastnar i träsket och stannar där år ut och år in och ingen är bra nog... är man där tillräckligt länge så träffar man aldrig någon helt enkelt. Sen finns det ju en massa andra avarter som florerar där- du vill inte veta....hahaha... självklart finns det väl en del seriösa också. Det gäller bara att hitta dom ;-)
Det är rätt tragiskt faktiskt- iallafall för oss som fastnat där... hehe... men just nu har jag inte så mycket val känner jag- krogen har aldrig varit min grej och på jobbet vill jag inte träffa nån och sen är det inte så mycket annat att välja på- vännerna är redan ganska pariga så inte så många singlar där inte....
Sanna: Om ja ändå ska ge dej ett råd så skulle de va att skaffa singelkompisar som du kan göra saker me å på så sätt ta dej ut å fika mm.
Jag har väl nån singelkompis kanske... men om vi går ut och fikar så sitter vi ju bara och snackar... så träffar jag väl inga män på? haha... sen är det inte lätt att skaffa kompisar i min ålder... det är liksom inte bara att gå ut till sandlådan och fråga om man får vara med och leka ;-)
Sorry... känner mig väldigt negativ just nu... är i en dålig nedåtspiral för tillfället...
Sanna:Ingen fara,de e ju inte direkt så att ditt sätt funkar sämre än mitt. Lägg ner kärleken å hitta lyckan i nåt annat. Kärlek, lycka mm allt e ju ändå bara förströelse i väntan på döden.De lät ju välditt upplyftande märkte ja...
haha... ja just nu hade döden kanske inte vart så dumt... nä nu lät jag kanske mer dramatisk än jag menade... jag älskar livet, men ibland känns det så meningslöst bara... som just nu... ja du fattar säkert vad jag menar....
sanna: jag tror att man ska dra sig undan dejtinglivet ett tag om man känner så. att konstant dejta kan inte vara hälsosamt i längden. och jag håller helt med ambi att du borde skaffa fler singelkompisar.
Ja tror att lite ensamlidande e bra, då kommer man fram ti vikken sorts kompisar man vill ha å en annorlunda livsplan än man skulle ha kommit fram ti om livet bara rullar på smiditt. De e tufft just nu men du kommer va lyckliare än nånsin om 2-3 år, kanske fortfarnde singel men me koll på ångesten å du kommer att hittat vänner som e nått att ha å du kommer hitta saker som e viktiare än kärleken.
Lättare sagt än gjort... singelkompisar växer inte på träd... som sagt; det är inte bara att gå ut till sandlådan och fråga om man får vara med och leka... saken är den att ju sämre jag mår ju mer isolerar jag mig och mina vänner puschar mig för att träffa killar- jag dejtar inte alls speciellt mycket... det går i perioder, nu har jag väl träffat några stycken det senaste- men annars var det längesen jag dejtade på riktigt nu faktiskt... det blir lätt så att man träffar samma snubbe, som man alltid träffar när det inte händer nåt annat... och detta sk "dejtandet" som jag gör nu det ser jag inte så seriöst på egentligen- mer att träffa en trevlig man och fika och han är singel, så kanske kan vi vara singelkompisar då som fikar?
Jag vet inte om jag gett anledning att tro att min dåliga nedåtspiral har med män att göra eller att det handlar om kärlek eller saknaden av den... det gör det inte... det handlar inte alls om män eller kärlek. Visst en liten del av mig sörjer väl kanske att det inte finns nån kärlek i mitt liv, men mest har det andra orsaker... jag står i ett väldigt jobbigt skede i mitt liv, som jag måste ta ställning till- jag måste ta beslut om jag ska ge upp min livsdröm, mitt yrke för att överleva och det känns inte speciellt kul när man kämpat i halva sitt liv för att få göra det man vill och så måste man ge upp det... bara ett förtydligande varför jag är under isen just nu... jobbet är så mycket min identitet och jag känner mig en aning förvirrad och lost bara....
Sanna: Ibland handlar de bara om att överleva. Ja tror de e så för många som har sin identitet i sitt jobb att dem stannar kvar lite för länge, hoppas in i de sista på de stora breaket sen kvittar den de vikken bransch de e .Säg upp dej å börja dela ut Göteborgsposten ist, fan ja tror du skulle bli må bättre då. De absolut viktaste i livet e inte kärlek, lycka elr ens Gud utan hälsan.
Går inte att säga upp sig som frilans... hehe... har frilansat i 10 år och alltid klarat mig på nåt sätt. Ibland har det gått långt mellan projekten, men det har alltid löst sig... men det verkar inte göra det nu... det ser mörkt ut... att starta om IGEN känns inte som nåt jag vill- jag trodde väl bara att jag skulle ha kommit liiiite längre i livet vid den här tidpunkten... jag vet inte- det finns säkert en mening med detta också, jag ska väl lära mig nåt eller inse nåt. Man prövas hela tiden, tycker bara att jag har prövats och tragglat tillräckligt... hade vart skönt med nån form av trygghet nu bara...
En form av trygghet skulle ju kunna va dem där säkra pengarna på tidningsjobbet, du vet exakt va du kommer tjäna å sen får du hitta ett skönt liv efter dem förutsättningarna. Sälj datorn/bilen å dina möbler, flytta ti en liten 1a, börja umgås me folk, sluta åka på semester, sluta försöka leva som dina rika vänner å deras snoria barn, hitta en egen väg....
hahaha... försöker du få mig att bli du? hehe... nä det kan jag inte. Jag kan inte ge upp mig själv- jag är den jag är och att sälja allt jag äger och har och ge upp min livsstil, det skulle inte förändra ett dugg- bara göra mig ännu mer olycklig... Jag förstår inte varför jag ska behöva förändra mig, varför jag ska ge upp saker- varför ska jag inte få vara den jag är och den jag vill vara? Varför ska jag inte få bo där jag bor, varför ska jag inte få jobba med det jag vill? Varför måste jag förändra mitt liv när jag inte vill det... mitt liv har alltid varit oregelbundet och jag har haft några fasta punkter och jag vill ha det så... jag är inte bohem och jag vill inte ha det så- varför ska jag leva så bara för att jag står i ett skede i livet som jag inte kan påverka själv? Om jag vill förändra mitt liv drastiskt så kan jag väl göra det- men jag vill inte... så varför göra det?
Sanna: Inom 1 år om du fortfarande vägrar inse att ibland får man inte som man vill så kommer du stå ingör 3 alternativ: 1. Din ångest har gjort dej så jävla fet å Anna skipper kanckar på dörren.2. Lyxfällan vill göra ett dubbelavsnitt me dej, dem har aldri sett nåt värre. 3.Din enda väg ut ur eländet e att han den där Brassen som vill data Rosing e singel å vill ha dej ist.
hahaha... nja...
1. Jag kommer aldrig bli fet, för jag skulle aldrig tillåta mig det. Jag är matfixerad så det räcker och tränar så det blir över, ingen ångest i världen kan få mig fet!! Tvärtom i såfall...
2. Lyxfällan tror jag inte heller på... jag har ett ekonomiskt sinne och ganska bra koll på min ekonomi och det skulle aldrig inträffa att jag spenderade mer än jag hade råd med. Kontrollmänniska vettu...
3. Hmmm...tyvärr tittar jag inte på Rosing så jag vet inte vem mannen du menar är- men jag förstår ju att det är en mindre angenäm typ och jag har ju alltid hävdat att jag hellre är ensam än med nån jag inte älskar- så jag förblir väl singel då... man dör inte av det....
"Ja visar empati - Hon va Moderat"
ha ha ha ha...så jävla klockrent alltså.
Sofia: Gracias, visst e de så
va hände pa bussen?
Burgski: Asså bussen den va totalt inrökt å ingen kunne ett ord Engelska å ja fick dödsångest å blev helt säker på att färjan från ystad elr var de nu kan ha vatt skulle sjunka( de va storm å 3 båtar lå ute på öppet hav å kunne inte lägga till.Minns när Jan hewelisusfärjan sjönk i samma väder . Ja skulle ju för första gången se min tjej tävla på EM i shorttrack men eftersom ja inte fixade ta mej dit så fixade hon inte mej mer, understandable asså. Var gav ja upp resan? Redan i Malmö nere vi flygbåtarna innan vi ens åkt.Betald rundtur i Polen me teh works åt helvete. Vist e livet spännanade å ofurutsägbart?
hobbyanalys (självklar o banal)
du ville ut ur förhållandet.
Burgski: Ja men ja skulle aldri göra slut på det själv utan bara gjorde mej omöjli ist. Fram tills dess å ytterligare ett tag så har ja aldri gjort slut me nån ever, har allti antagligen lämnat landet elr låtit saker ebba ut men sen lyckades ja ta steget å gjorde slut me Aregentinskan 2ggr dessutom, inte rolitt men ett framsteg på nått sätt. Kanske e de därför ja väntar på den perfekta partnern nu, pallar inte gå in i nått halvdant som bara rullar på å pallar inte göra slut me folk heller. Kalla de konflikträdd elr smart?
jag gillar inte att återigen komma med banaliteter men mitt livs novell o veckorevyn har lärt mig att du agerat som en typisk man.
not much to do.
Burgski: Ja tror de största problemet e att även om de fanns en manli variant på Veckorevyn så skulle vi ändå hamna i samma hav av missförstånd elr va man nu ska kalla de, feghet. Fast ja tycker inte mna ska göra de ti en grej manlitt/kvinlitt. Inte typiskt manlitt agerande utan snarare typisktt mitt agerande. Ja blir aldri hearthuntad ti nått. Finns den där killen där fast me passion säger dem å pekar på mej.
jag vet inte ambi. du har rätt.
själv saknar jag moral o principer kom jag fram till i en msn-konversation nyss. sånt skiftar dag till dag...
hearthuntad -hamburgskan gillar detta
bursjki: Hearthuntad e kanske svenskans finast ord även om de aldri drabbar en. hittade nyss en blogg me en bild på en tant från mitt ica, helt galet men den tanten e anledningen ti att ja pallar deras vansinnia köer, blev äkta glad av att se en bild på henne. Ja som brukar faka glädje, ny känsla såhär mitt i natten men den e väl övergående antar ja. fast fakad glädje brukar ju oftast innebära delad glädje så inte nått fel i de heller
Vem behöver mitt livs novell när man kan läsa 38 prima kommentarer här en lördagsmorgon... what a life, what a blogg...
hon är underbar! thåström också, både som soloartist och med sina tidigare band.
och vem är du?
Elle: Detta e mitt livs novell anno 2009. De bästa e att droppa en kommentar som inte har me inlägget att göra å sen se hur de hela tar formen av kaos, tack för bidragen ti konsten.
Julia jarvi:Top-3 Stevie Nickslåtar
1. Stand back
2. Bella Donna
3. Rooms on fire
Stevie Nicks å Debbie Harry va ju snyggast. Ja tycker Thåström e som bäst me Imperiet elr me den där enda(kanske 2) låten när dem hette Rymdimperiet " va pojkar vill ha"
Håller med om Thåström. Har inte skrålat till honom på länge pga
A. Jag bor i kollektiv och förbarmar mig över de andra
B. Dansläraren kör så hårt med oss att jag har ständig träningsvärk runt thoraxområdet, det gör ont att ta djupa andetag och skråla
Elle: De e transversus abdominales va ? Hade grym träninsgvärk där en gång å gick ti doktorn å trodde de va hjärtattack.
Det är hela vägen runt. Från höftbenen upp till armhålorna och runt revbenen både fram -och bak. Själva sexpacksmusklerna känns dock stabila och utan träningsvärk.
Skicka en kommentar