- Sagt om mig relativt nyligen: " Han har en egen motor som självantänder gång på gång och behöver därför ingen bekräftelse ",
" Härlig brist på sensmoral i det han säger och gör " och " Han vet inte hur man förlorar ".
- Mina grundbehov är ju endast att andas frisk luft, vatten, vila, mat och träning så det ju bara döden som kan få mig att känna att jag har förlorat. Allt annat är vinster och bonusar i mitt liv. Mitt behov av andra människor och saker är verkligen superlow asså.
- Hoppas att jag befinner mig i kön till kassan där den skäggiga gamla damen på ICA - Södra förstadsgatan i Malmö sitter och jobbar när jag dör. Övergången från att stå i den kön till döden skulle knappt vara märkbar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hahahaha, den kön har jag aldrig hamnat i!
Fan vilken skön känsla det måste vara att inte behöva något alls.
Jag behöver iofs inga prylar. Jag är hopplöst ointresserad av att shoppa till mig själv. Jag behöver ju inget och önskar mig knappast något. Men till kids och mannen shoppar jag förstås och dom önskar sig saker hela tiden.
Barnen och mannen behöver jag. Jag behöver deras kärlek. Den kan jag inte leva utan. No way.
Gamla IP med en termos kaffe, 1kg keso å en tidning. Dagsljus. Folk trillar in framåt 15-tiden för lite beachvolley. Solen skiner men hooden får va uppe just nu.
E barnvakt nu åt Halvairis (Klassiskt skämt av oss andra e' Var e andra halvan av Iris?'), Joselitos snorunge, medan han hämtar linjer. Ja sa att jag har koll men ungen sover 30m bort i skuggan. Ah jag ringer Socialen så har vi löst barnvaktsprolemet livet ut. Om ungen vaknar tänker ja skoja å säga att hennes pappa blivit utvisad men hon kommer säkert få en ny nån gång.
Party animals på 2:an nu, grus i ögonen, skönt matt i hela kroppen efter 3hrs utebeachvolleyboll. Jobb 12-22 både Lörda å Sönda. Vissa vänner vill att jag ska göra dem sällskap på Debaser ikväll men Im not up for it.
Folk e fast på ställen pga vulkanaskan, vissa njuter för de innebär extra leditt, andra vill hem elr nånstans men e fast å kan inte komma loss. Jag e fast i friheten. Vet inte vad de innebär. Folk vill inte leva olycklitt så de dör hellre men jag avstyr deras längtan så de måste fortsätta vara fast i sin olycka. Liv före lem sa kärringen å klippte av repet till gubben som hängt sig i balkongen så att han stöp i backen å bröt bägge benen å lite hjärnskador på det. Liv före lem asså. Där finns en självmordsguide på nätet som tagit 2år att bygga upp. Råd om knutar, råd om berg, broar, tider mm. E de bättre om folk lyckas? Sidan avråder från att hoppa framför tåg elr hänga sig i närheten av barn. Ibland när jag räddat liv har folk blivit lessna men oftast som i veckan visas tacksamhet. Jag kan känna tomhet av andras tomhet. Hur de letar efter lycka men inte hittar den. 3-9 senaste årets resultat elr 9-3 beroende på vem du frågar. Har folk för höga elr fel krav på livet? Vems e felet? Går de att ändra? Hur å när?
Long time no see. Jag är tillbaka i bloggosfären! :)
Yes we candy: Ny design and all, ny inriktning å nya ideer! Denna bloggen lever på lånad tid elr e behoven färre. Att skriva sällan å utan agenda e ett bra sätt att fjärma mig från vad som fjärmas kan. När tittare no 10000 kommer vill jag bli förvånad, nyfiken elr chockad på nått sätt.
Skicka en kommentar