Re - read Dödens nycker ( Sjukligt nyckfullt )

- Hon var 166 cm kanske 167 cm lång och ca 36-37 år och otroligt vacker. Så beskrivs döden i Jose Saramagos senaste roman " Dödens nycker". Inte fet och ful som Marcel Proust beskriver henne asså.

- Dagen därpå var det ingen som dog. Döden hade slutat att döda i landet utan namn, vilket till en början gör människor sjukt glada. Men glädjen går snabbt över för även om dem inte dör så blir dem fortfarande sjuka och gamla. Dem första som drabbas är begravningsentreprenörerna som inte får nårra kunder, sen försäkringsbolagen eftersom ingen vill teckna livförsäkringar och sen ifrågasätts alla religioner, har dem existensberättigande nu när det inte finns någon fruktan för döden ?

- Döden får kritik för sitt handskrivna brev som han lämnat till en tv-chef där han meddelade att det var slut på döendet. Kaotisk syntax, frånvaron av punkt, den hoppiga kommateringen och att hon undertecknat döden med liten bokstav. Tänk om barn tar efter döden och börjar skriva lika illa.

- Kaos uppstår där bla maphian tar folk till andra sidan gränsen för att dö. Efter typ 7 månader inser döden att det är dags att börja jobba igen. Men istället för att slå till oanmäld tänker hon nu förvarna sina offer genom att skicka dem ett violett brev en vecka innan hon kommer för att hämta dem. Tanken här var att döden skulle vara shysst så att folk skulle kunna säga adjö, skriva testamente mm men vissa som får brevet lever sista veckan me droger, alkohol och orgier där andra tar livet av sig direkt. Dem smartaste kör hela orgie-drog-alkoholracet för att sen ta livet av sig sista dagen.

- Helt plötslitt en dag får döden ett brev i retur. Döden blir lite förbannad för att posten funkar dåligt och har här en liten diskussion med sig själv om hon ska skicka med outlook express istället men tycker det verkar jobbigt att ha 2 skilda register, ett för dem med dator och ett för dem utan men bestämmer sig till slut att köra den traditionella stilen dvs stålpenna, papper och bläck eftersom tradtionen är av stor vikt i de här med att dö.

- Boken har vissa likheter med Maria Ernestams " Caipirinha me döden " där döden vill ha en dubbel espresso och sen frågar om hon har en extra tandborste eftersom han tänkte sova över. Ja är inget större fan av Saramagos övriga böcker men denna boken gav lite nytt för oss me dödsångest:

1. Vill vi dö helst utan förvarning ?
2. Vill vi ha en veckas notice och tom kanske avsluta livet själv?
3. Vill vi ha evigheten dvs att aldri dö ?

- I slutet på boken så förälskar sig döden och en cellogubbe. Han som skulle haft det där brevet som kom i retur. Boken kryllar av ordspråk i stil me " Brådskan är ingen bra rådgivare" och " Livet är som en labyrint utan utgångar ".

- Boken får 4 andetag i betyg. Läs elr dö.