onsdag 3 mars 2010

Cuba todavia typ

2 kommentarer:

Ovanliga vantar sa...

Tog nog typ 400 foton tillsammans jag å Bjällran med hennes som det verkar fantastiska kamera. Bilderna ovan e första smakproven, ser ju fan nästan ut som dem e tagna i en studio. Mentalt e ja fortfarande kvar på Cuba, rytmen, musiken, la gente osv men jag hade svält om jag stannat längre. Här hemma går jag ju nästan aldri ut längre, där var vi ute å dansade/hängde 12 nätter av 14, stannade bara hemma en kväll när Bjällran va dödssjuk å en kväll då det rådde värsta orkanmonsuntsunamin typ. Ändå när folk frågade " När kommer ni tilbaka " så blir jag alltid tveksam. Jag åker ju aldri tillbaka nånstans oavsett hur bra det varit asså. Kaoset som uppstod när där dök upp ett parti skor i en affär elr ett köttstycke i en annan var helt galet elr för den delen nya böcker i bokhandlen va jävlitt sorglitt å värre än i vissa delar av Afrika . Det saknas såklart cash men saknaden av saker/mat/kläder osv va värre på ett annorlunda sätt. La sordamuda som hette Lucia blev ju kär i mej men jag avbröt det hela innnan det gick för långt så att jag skulle bli taskig, hon var ju trots allt den mest intressanta cubanskan jag träffade. Jag har ju varit inne på det blinda elr döva spåret runt midsommar för snart 2 somrar sedan typ. Kanske e det bland tjejer som inte har alla sinnena kvar som min chans e som störst. I röstningen trodde fler att jag skulle ha chans hos döva än hos blinda, shit va det måste innebära att jag e full av trams å babblar konstant utan paus. Dövstum som gärna har fläkten på max så kanske det e hon som e den perfekta partnern för mej. Urvalet blir snävare å snävare fast om det uppstår attraktion med någon som har dem kvaliteterna så kan jag släppa lite på typ filmsmak osv. Tror ifs att Massive attacks basgångar går hem genom marken så jag kan fortsätta att lyssna på dem. När jag började dennna bloggen så sa jag att det kan dröja 25 år till kärleken dyker upp, 23 år kvar, dem lär antagligen behövas, kanske har jag träffat henne, de e bara inte tid just nu. Satt mellan en söt Kinesiska å en snygg Mexikanska på planet mellan Paris och Havanna men Mexikanskan levde kändis-sångerskelivet i Tyskland (Ska se om jag hittar henne på youtube, hon sa att hon sjöng i 11 band )å little China girl jobbade på bank i London, inget av ställena känns som min framtid. Kärlek e inte för mej. Jag gillar ju egentligen bara sex å snacka skit. Den kombinationen e svår att sälja in men jag orkar inte ljuga å låssas att jag vill med på IKEA, skaffa barn, köpa hus, midosmmar med 4 andra par i nån jävla skärgård, nyår på nån fin balkong i söderläge, like it matters asså. födelsedagar, vem bryr sig? inte jag. Tur att fotbojan som höll mej borta från flyg nu e borta så då öppnar världen upp sig för annnan lycka, nya intryck å det redan låga kärleksbehovet kan få stanna där det befinner sig. I grund å botten så kanske allas krärleksbehov e lika stora men vissa/jag väljer att inte kompromissa med min själ för att få det. Utan kompromisser så har jag mer energi för världen. Den dan jag kompromissar för att få kärlek så dör jag antingen inombord elr utombords styr elr babord kvittar men det kommer kännas som att jag hoppar av livet.

Big fish sa...

Eva Leticia hette sångerskan, hitta klipp från Dusseldorf å Stuttgart. Hon va rätt kass men latinstjärna i Tyskland e nog rätt lätt.

Hur kommer Alanyatrippen sluta för mej?

Va vill du helst rädda?

Va e de värsta du kan höra från nya flirt?