- Veckans prospects å deras pros and cons:
1. Hon från Hörby. Positivt e att hon ger mej massa respons, e söt, god å har ett sunt leverne men de negativa e ju att hon har ju pojkvän. Ja ställer mej på kö ( Vikket låter nästan som en Bob hundtitel).
2. I-Lo, de enda positiva ja vet so far e att ytan e tokvacker men de negativa e att ja måste trolittvis få ett approval från hennes 12 cykelhandlarbröder innan nån närhet kommer på tal.
3. Miss Satisfied. De positiva e ju hennes hår/lår/boceta, de negativa e att hon e för mycke party för mej.
- Sagt om mej me en negativ touch från skuggorna dem senaste dagarna:
1. Han e för mycke gata ( Butiksbiträde på Solo).
2. Han e snygg men alldeles för vulgär ( Miss Satisfied på Golden).
3. Que Picaro ( Mexikansk folkmusiksångerska på Inkonst).
- I Frankrike skulle ja fått livstid för min kriminella likgiltihet, den goda samariten, kanske inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Lifta till Frankrike och låt de bota din likgiltighet med lite hederlig fransk passion och kom tillbaka som en ny, parfymdoftande människa.
Elle: gäller deras samaritlag även folk från andra länder? Varför duschar inte fransmännen? Sånt tänkte ja på en vecka när ja hängde som 15åring under en bro i Narbonne å käka baguetter å drack vin.
Spelat beachvolleyboll 2hr me k-man, joselito å Dansken å nu e de konståkning på tv å kaffe å allmänt slappande resten av kvällen, funderade på institutet men har ju en tveksam boycott på gång där
Du får utge dig för att vara fransk för säkerhets skull. Kanske reformera landet genom att införa tvagning, hygientänk och mindre nedskräpande.
Jag har ingen TV och missar konståknings-VM. Såg det live förra året. Men då var ju Lambiel med...
Borde du inte börja på mitt gym så man kan springa på dig emellanåt?
Elle:var tränar du nu?
Jag kan förstå att du har problem med att hitta "den perfekta partnern". När jag läser din blogg ser det ut som om du är ute och shoppar människor.. Du gör listor över dina "prospects" som om du skulle gå till ICA men har svårt för att bestämma dig för vad du ska käka till middag. Det kan ju i.o.f.s. vara så att du faktiskt -vill- ha en ytlig relation som ingåtts på grundvalar av dina medvetna och styrda tankar på vad som är "perfekt". Jag bara tänker att det verkar lite sorgligt, i brist på annat ord. Kanske att du, om du verkligen vill ha något som är passionerat, nära, riskabelt och faktiskt värt något, kan du ju titta lite närmare på dig själv i stället. Det är ju faktiskt det viktigaste förhållandet vi har, det till oss själva. Då kanske du kan gilla alla dina "komponenter", även de mndre bra, och därigenom vinna förmågan att se människor, och kanske kvinnor då i synnerhet, som en helhet. Kärleken, människan, kvinnan och attraktionen är alldeles för komplexa element för att man ska kunna plocka isär och försöka få bara de bitar man gillar. Dömt att misslyckas liksom. Lycka till i alla fall, med allt.
Prova något nytt? Om man raggar i samma hundgård jämt, så är urvalet ganska homogent. Byt rastplats.
Varför nöja sig med att stå på kö till någon som är upptagen?
Jojo: Ja tror att de låter sorglitt just för att tankarna skrivs ut men ja hycklar inte, ja e ju superambivalent ti om ja vill ha en nära relation me någon överhuvudtaget. Kanske känner ja en da i kvartalet saknad. Den övria tiden föredrar ja ytlihet/ensamhet. Har varken du elr någon kompis nånsin tänkt en ytli tanke elr diskuterat ev partner?
DD: Ja har ju vatt på Hipp, Mascot å Golden senaste veckorna, nu snackar vi kennlar av värsta sorten
Forum. Enda plejset med dansklasser...
(Det + löpband är i stort sett det enda jag går på.)
Jojo: Glömde ju säga att när ja gick min KBT-utbildning å hade egenterapi så kom ja fram ti att ja hellre har massa ytlia vänner än nårra nära, kanske de e fallet me kärlekar åsså. Bloggen e lite av egenterapi så att ja kan läsa mina egna tankar å funderingar å även när ja får kommentarer som motstrider mina tankar hjälper dem mig åt än de ena elr de andra hållet, så tack för att du tycker ti, de hjälper faktisst.
Åhå. Med risk för att låta raljerande och amatörterapeutisk så undrar jag då: vad gör du av den rädlan för närhet/svek/beroende eller vad för sorts rädsla du då bär på? Terapi är bra, och allt tar sin tid såklart - Gräset växer ju inte snabbare för att man drar i det. Jag bara tänkte när jag läste ditt svar om KBT att du ju verkar ha isolerat ett "symptom" i det att du undviker nära relationer på fler plan än bara gällande romantisk kärlek. Är du nöjd och belåten med att du verkar känna och vara så, eller tänker du ibland att du skulle vilja göra något åt det?
Och som svar på dina frågor om jag aldrig tänkt en ytlig tanke, eller diskuterat en eventuell partner med någon vän så svarar jag såklart att jag har! Det jag kan säga att jag inte gör är det där.. rekognocerandet. Letat hos flertalet människor samtidigt efter en potentiell partner. Jag tänker nog mer att han dyker upp när det är tänkt så liksom. Så, har jag diskuterat en eventuell partner så är det en specifik person jag funderar kring. Därmed inte sagt att ditt sätt är fel såklart. Jag bara uppfattar det som smått kontraproduktivt. Men nu, när jag vet att du söker dig bort ifrån "nära", så gör det ju perfect sense.
Varsågod också för mitt motstridiga/ifrågasättande inlägg om partnershopping. Det var så lite!
Jojo: Enlitt va som kom fram i terapin så e de mitt behov att va ensam som e de starkaste i min personlihet å eftersom ja har ett jobb som gör att ja e ledi på vardagar mer än helger vikket passar mej utmärkt då ja inte e ute å festar å lever de ytlia livet så e de bättre för mej att ha massa bekanta ifall ja vill ha sällskap ti nått.Skulle ja välja att ha ett fåtal vänner ist så skulle de innebära mer ensamtid än vad ja behöver, e trots allt välditt social åsså. Som sagt ca 1 dag i kvartalet så tänker ja på att vilja ändra mej men samtiditt så skulle de kräva att ja ändrar saker som ja har styrt dit ja velat de dvs jobb mm vikket gör att för mitt eget måendes skull så e de bättre att ja hittar nån som kan se nån nytta me att ha en relation me mej (kanske en musiker/konstnär etc nån som e så upptagen me sitt eget liv men endå får nån vinst me min kärlek), ibland hittar vi varandra på vissa plan å de e gott nog liksom. Att ja bollar me många samtiditt gör ja ju för att kunna bättre jämföra olika egenskaper å beteenden som dem har elr får fram i mej, ja använder dem bara för att hitta mej själv å har dem tur så har dem fått nån sorts kärlek av mej på vägen, de verkar iallafall så på många. Ja lovar aldri nått som ja inte kan hålla, ja kommer alltid i utsatt tid, ja e ärli, ja svarar allti på mail, sms mm oavsett avsändare. Detta e saker som många gärna vill ha men välditt få kan fixa de. Den perfekta partnern kan innebära nån som ger mej så galet mycke kärlek å som ja vill ge samma tibaka, måste ju inte innbära att vi blir ihop för de.De e kärleken ja vill åt......
Minsann. Lång come-back! Bra där.
Du skriver "Att ja bollar me många samtiditt gör ja ju för att kunna bättre jämföra olika egenskaper å beteenden som dem har elr får fram i mej, ja använder dem bara för att hitta mej själv [..]" Det skulle kunna tolkas som narcissistiskt beteende, det där att använda andra som redskap - med full vetskap om att man gör det. Återigen så säger jag inte någonting om rätt eller fel utan bara konstaterar vad jag läser dig som. Men va fan: kanske alla gör så mer eller mindre, vad vet jag.
Jag försöker tänka på vad jag själv försöker uppnå i min interaktion med andra. Bekräftelse på att jag existerar. Spegling av mina positiva egenskaper: det är ofta så mycket lättare att uppskatta dem hos andra än hos mig själv även om jag medvetet strävar efter att vara den som alltid är mest snäll mot mig själv av alla jag känner. Att jag själv och mina tankar blir utmanade utan att jag för den sakens skull blir utsatt för ständig aggro, provokation för sakens skull eller bara jävlig störighet. På ett fysiskt plan så handlar det om betöring, så klart. I en uppsjö av former. Allt handlar ju inte om att ligga liksom..
Jag har fastnat i Robert Greenes the Concise 33 Strategies of War. Jag suger i mig varenda ord, vrider, vänder, smakar på dem. Jag blir lite skrämd av att jag känner igen mig så. Är det fel att erkänna att livet, tillvaron, alla relationer kräver ett vaket sinne därför att det lugnaste av lägen på ett ögonblick kan förvandlas till ett krig? Det får mig att känna mig smått outvecklad, och inte tillräckligt Chopra.. Men då tänker jag att det är rätt. Det är rätt att fatta att det är viktigt att vara vaksam, känna sin terräng, veta sina gränser. Sen läser jag vidare med badkar, choklad och te.
Vad detta nu hade med ditt svar att göra vet jag inte. Men det spelar egentligen mindre roll.
Jojo: Den boken du nämner låter som nått för mej. Varför vill alla som säger att dem vil leva i nuet säga åt mej när ja träffar nån galet ung tjej " Men viken framtid har du me henne?". Ja vet mina gränser därför har ja mina önskningar på en framtida seriös relation. Ja tycker de e bättre att va ärli från dag1 även me sina ev brister. Brister hon nån e ju guld hos nån annan. Nåns trash kan ju va your treasure osv.. som du säger så vill ja åsså bli utmanad i mina tankar på a non-aggro-way asså. Synd att du inte skriver där ja kan få läsa mer av dina tankar..
Skicka en kommentar